carolinaochhundarna.blogg.se

Ja, det vet ju försäg de flesta att jag har varit de senaste två månaderna. Men jag tycker bara att det är rättvist att få vänsterprassla lite nu när man är borta från sin pojkvän under hela 26 dagar. Jag har därför skaffat mig en substitut, en som jag till och med får pussar av. Hon heter Sasha. Ni har förmodligen sett hennes namn här tidigare i bloggen men jag tänkte berätta lite mer om henne och varför hon snabbt har blivit min favorit!

 

 

Sasha är född i maj 2011, alltså är hon lite mer än två år gammal. Hon är förmodligen någon blandning av Amstaff, Stafford Terrier eller liknande, något som kan få folk att ha förutfattade meningar om henne.

Tills hon var tio månader gammal bodde hon hos ett ungt par här i Spanien. När det tog slut mellan dessa två tog mannen ut sin frustration på Sasha genom att misshandla henne. Tillslut lyckades kvinnan få bort henne från mannen, men då hon inte kunde behålla henne själv kontaktade hon SOS som tog sig an henne. 

Vad jag har förstått har Sasha haft en resa tillbaka till att kunna lite på människor och idag är hon världens goaste hund. Så fort man går in i kenneln till henne överröser hon en med pussar och söker efter kärlek och klappar. Ibland finns en viss osäkerhet för vissa andra hundar då hon aldrig riktigt kunnat utveckla sin kunskap om hennes arts signaler och språk. Just nu bor hon med Elvis, som ser ut lite som hon själv, och det funkar hur bra som helst. Vissa vovvar går bra och vissa inte, och jag önskar att jag visste varför. Förhoppningsvis lär jag mig lite mer om det under dessa veckor.

 

 

Sju dagar har gått sen jag kom till SOS Animals här i närheten av Malaga! Tiden har gått både snabbt och långsamt. Eftersom vi går upp sju på morgonen och lägger oss elva-tolv på kvällen blir dagarna här väldigt långa, så det känns som om jag har varit här länge men en vecka har ändå susat förbi. Den hemska värken i magen av hemlängtan börjar sakta släppa och jag börjar trivas riktigt bra med dessa rutiner. Konstigt det där!

 

Eftersom jag har varit här nu och bloggat i en vecka tänkte jag förklara lite mer utvecklat hur en dag här på SOS ser ut!

 

06.45 - Väckarklockan ringer och jag stiger upp, smörjer in mig, klär på mig, äter frukost och borstar tänderna.

 

07.30 till ca 11.30 - Alla åker till sina fördelade ställen att jobba på, något vi bestämt kvällen innan eller vid frukosten. Två åker till SOS 2, två åker till nya huset och två stannar kvar där vi bor. Man börjar passet att ge medicin till de hundar som ska ha samt att ge mat till alla. Sedan är det dags för promenader och städning. Städningen innehåller att plocka bajs, spola vatten över golvet, skrapa och moppa bort allt vatten. Sedan byter man vatten i hundarnas vattenskålar och små pooler som de har inne i kennlarna och även i play-pen som kan beskrivas som en liten inhägnad hundgård. Där spenderar hundarna sin tid när vi städar eller går ut med andra hundar. Vid huset är två grupper hundar där halva dagen var.

 

Ca 11.30 till 18.00 - Siesta. Man gör lite vad man vill. Man ligger och sover, solar, kollar på film eller serier, bloggar, äter eller annat. Jag tillbringar mycket av min tid av att läsa mina medtagna Twilightböcker för att sedan gå vidare till Harry Potter. Mina två stora favoritserier av böcker i livet!

 

18.00 till 22.00 - Eftermiddagspasset som ser ut som förmiddagspasset. En eller två dagar i veckan behöver vi inte åka till SOS 2 då frivilliga så kallade "dogwalkers" kommer och hjälper oss med hundarna där.

 

22.00 till 23.00-00.00 - Vi äter, gör oss iordning för kvällen och pratar. Sen är det läggdags för att vakna upp till ännu en likadan dag!

 

 

 

Okej, dagen kanske inte har gått precis så snabbt men idag har lätt varit en dag där timmarna har flugit iväg, förmodligen för att jag har tillbringat en del tid till att sova ikapp de powernaps jag har missat under de två senaste dagarna.

Jag och Caroline började dagen på det nya stället där morgonpasset flöt förbi snabbt och smidigt. Då det tar längre tid på SOS 2 får man oftast vänta ca en timme utan att ha något riktigt att göra. Den timmen spenderade vi i en soffa i det nya huset, med huvudena lutandes mot varsin sida och sov med öppna munnar. Tidiga mornar, solen och arbetspass tar tydligen mer än vad man tror.

 

När Anna äntligen kom och hämtade oss tog vi med en av mina favoritvalpar, Charlie, med oss hem då han skulle få ett rejält bad innan han skulle skickas vidare till en tant där han ska tillbringa natten. I morgon bitti kommer en såkallad pet-taxi och hämtar upp honom och två andra hundar för att köra den två dagars långa resan till England för att få ett nytt hem! Det är otroligt roligt att så många hundar adopteras bort härifrån! Mer än 100 hundar har fått nya hem hittills i år! Dock var det lite jobbigt att se Charlie och hans brorsa Sammy ovetandes skiljas för alltid, men man får tänka att det bara är positivt.

 

Det blev ingen ro och vila efter första passet, om man inte räknar med timmen av dreglandes i soffan, utan jag och Anna släppte av de andra och åkte tillbaka till det nya huset igen för att ta med husets "vakthundar", Flow och hennes 3-månadersvalp Frankie till veterinären. Det blev en gnällig och stökig resa i baksätet, orsakad av Frankie, dock utan spyor denna gång! Väl där fick de båda vaccin och en rutinkontroll. Flow hade skadat ena tassen och fick ha munkorg då de skulle rengöra den. Det gjorde ont i mig att hålla i henne medan och skrek och försökte komma loss, men jag försökte hela tiden tänka, än en gång, att det var positivt.

 

Väl hemma igen läste jag ut min bok och sen slocknade jag två timmar i sängen! Om en kvart är det dags att åka igen, det blir ett tidigt pass idag då bil och hundar ska hinna till veterinären kl 6!

 

 

 

Kram!

 

 

 

 

Idag har det, som alla andra dagar, varit en varm dag! Vi bestämde oss redan igår för att göra en liten utflykt på siestan. De som har varit här ett tag visste om en insjö uppe i bergen som innehåller sötvatten. Denna sjö ligger i ett område som heter El Chorro. Man kunde redan se från långt håll när vi slingrade oss upp i bergen en stor sjö med turkost vatten, riktigt häftigt!

Vi tog med oss två valpar som gillar och bada, vilket resulterade med två spyor i baksätet, båda på ditvägen! Jag kände mig ganska lättad att jag satt i framsätet, trygg från magsyra och nermalt torrfoder. När vi väl kom dit var det full fart ner i vattnet för att ungefär tio minuter senare slockna i skuggan av en buske! Då fick vi tid att gå ner i det ljuvliga vattnet och simma lite. Otroligt härligt och skönt att komma bort från huset ett par timmar! Dessutom har jag tillstånd att köra vår bil nu, så jag körde hem!

 

Idag har vi även ett födelsedagsbarn här i huset! Sofia fyller 23 år och det firade vi med att överraska henne med en tårta på lunchen. Jag och Anna åkte till affären efter vårt pass på SOS 2 och köpte den. Det fick mig att tänka på att jag egentligen också skulle fira min födelsedag här, om jag hade åkt då jag tänkte, i juli! Jag känner mig faktiskt lite lättad att jag slapp det, jag är för bortskämd med firande på landet varje sommar med mina nära och kära!

 

 

Fullproppad är ordet för dagen. Det förklarar vår bil när vi åkte hem från affären när vi hade enskild mat för alla sex personer här. Det förklarar våra tre kylar och två frysar här hemma. Det förklarar dessutom min mage efter en egengjord pastasallad, som har varit en av de få egengjorda maträtter som jag har uppskattat på dessa fem dagar! Förhoppningsvis blir det ändring på det efter idag. Nu har jag laddat på med resurser!

 

När jag pratade med Sverige idag på telefon berättade jag om fenomenet att man har slutat bry sig om att man är så äcklig, under ungefär 15 timmar per dygn! Man har slutat bry sig om när hundarna hoppar på en med tassar täckta av kiss och bajs, att mina kläder är mer bruna än sin ursprungliga färg, att man ständigt är kletig av att svett, och sist men inte minst, att min en gång ganska hippa frisyr nuförtiden ser ut som en risbuske! Jag tror att anledningen till varför detta fenomen har uppstått är just att hundarna inte bryr sig ett dugg (inte människorna heller för den delen, eftersom de ser likadana ut!), man får fortfarande lika mycket pussar och kärlek av dem. Idag när jag hade sopat klart runt poolen satte jag mig ner ett tag för att vila, och direkt kryper två underbara små vovvar upp, samtidigt, i mitt knä bara för att få gosa lite. Den känslan fulländar hela den här resan, vare sig man är täckt med bajs eller inte!

 

 

 

Ja, jag svettas! Konstant. Men hellre svettas än frysa antar jag.

Idag fick jag privilegiet att vara vid det nya huset igen, vilket snabbt har blivit mitt favoritställe av alla tre. Det är helt underbara promenader där med utsikt över bergen och husen. Dock är det hemskt mycket kvar att göra på stället, främst för hundarna. En play-pen, där hundarna leker av sig, ungefär som en hundrastgård, måste byggas. Man märker på hundarna hur rastlösa de är när man kommer och det tar ungefär 20 min för dem att lugna ner sig på promenaderna. Planen är att alla hundarna ska kunna vara på det nya stället så småningom, vilket skulle vara hemskt mycket smidigare! Dock kommer det ta lång tid då det bara är frivilliga volontärer som kommer och hjälper till att bygga allt. Av någon anledning verkar det vara så mycket svårare att vara organiserad och planerad i andra länder än Sverige, något jag kan ha lite svårt för. Jag antar att det bara är att lära sig att acceptera!

 

Jag blir bara mer och mer kär i hundarna här för varje dag som går och jag är glad att de får chansen att få nya hem!  De flesta är så himla gosiga och försöker krypa upp i knät på en, oavsett om de har storleken som en råtta eller som en stor varg. Det är en viss skillnad mot hemma där man snarare måste tvinga vovven att gosa med en, även fast det inte får mig att sakna henne mindre!

 

 

Det gör så ont att se dessa djur som man inte kan göra något åt. Som lever ett liv som inte är dem värdigt. Jag har glad att vi i alla fall lyckades få bort lite fästingar från den underbara lilla valpen, även om både jag och Isabella gick med en klump i magen hela förmiddagen.

 

Efter det blev det ett stressigt pass med det lilla avbrottet i arbetet. Vi tog ut sju hundar på samma gång vilket ledde till att jag fick gå med fyra samtidigt. Jag skulle inte kalla mig Cesar Millan men det är ändå en ball känsla! Även om kopplen trasslar till sig överallt och man känner sig lite som ett dragkampsrep när en hund vill gå och en hund vill stanna kvar och sniffa på något intressant.

 

Gick ut och fotade lite hundar åt er, inte det lättaste kan jag säga!

 

 

Dag två känns bra och jag känner att jag kan trivas med de här rutinerna. Två pass, ett på morgonen och ett på kvällen med ca 7 timmars siesta emellan där man får göra vad man vill.

 

 

 

Dagen började med ett alarm som ringde kl 07.00, vilket förmodligen är den tidigaste uppgången för mig den här sommaren. Dock gjorde det mig överraskande nog inte ett dugg då jag bara hade glada fjärilar i magen! Jag och tjejerna gick upp och gjorde frukost och jag fick veta att det hade spöregnat för första gången på flera veckor under natten, vilken jag hade varit helt omedveten då jag sov som en stock under alla de sju timmars sömn jag fick.

 

Vi hade dagen innan bestämt att jag skulle följa med Oscar till det nya boendet som vi ska flytta till om två veckor. Vi fick skjuts av Anna som är en av de två som är tillåtna att köra bilen då de har försäkringspapper klara. Jag och även Caroline kommer att få våra papper fixade så att även vi kan köra på dessa dåliga, guppiga vägar under dessa veckor.

 

Väl framme vid huset går vi och fixar medicin till de tre av tio hundarna som skulle ha det. Det fanns ett fall av kennelhosta och två fall av Leishmaniasis, som överförs av myggor. Den orsakar sår och även infektioner som kan ta död på hundarna om de inte får medicin. Dock existerar ingen smittrisk till varken hundar eller människor. Hundarna med denna sjukdom är inte tillåtna att bortadopteras till Sverige men däremot England då dess veterinärer är mer påläst om denna sjukdom än vad vi svenskar är.

 

Efter medicinering och matning, som kräver mycket repetition tills man vet vad alla ska ha utantill, var det dags för promenad! Vi började med en kennel med fyra hundar, varav alla hoppade på en när man gick in i buren! De är så tacksamma och glada för lite uppmärksamhet och kärlek så att man blir helt blödig! Selarna och halsbanden sattes på och iväg gick vi! Och vilken promenad sen! Det var helt underbart att gå i bergen med utsikt över husen och gårdarna nedanför med glada hundar runtomkring sig! Solen var mycket behaglig ca 20 min in i promenaden för att sedan bli väldigt, väldigt varm. Vi var två svettiga volontärer efter första promenaden! När man hade lämnat av fyra hundar var det dags för fyra till och jag fick välja att ta med två brorsor på fem månader. Jag kan inte ens beskriva hur ljuvliga dessa liv är! En av dem, Sammy, blev jag kär i direkt då jag märker hur han hela tiden under promenaden söker kontakt med en och trippar runt med sin underbara valpkropp! Vid andra passet ikväll ska jag försöka ta med kameran och fota dessa vovvar lite.

 

Till lunch blev det en improviserad linssoppa för oss tre nya volontärer. Jag behöver kanske inte ens beskriva hur äckligt det var? Sedan blev det sol och läsning för mig ett tag, blandat med gos med hundarna. Klockan sju är det dags för vårt kvällspass igen, som kommer se ut ungefär som det första!

 

 

 

 

 

 

 

Jag är framme, i värmen, bland hundarna, med tjejerna och med väldigt smutsiga fötter!

Resan gick bra, dock efter ett tårfyllt avsked med vänner, familj och pojkvän! När mannen i säkerhetskontrollen sa åt mig att le smilade jag i upp i något som inte riktigt försäkrade honom om mitt välstånd. Men efter ett tag höjdes mina axlar en aning och stegen blev raskare mot gaten då jag insåg vilket äventyr jag har framför mig! Jag steg på flyget som tog fyra timmar för att sedan landa i ett mycket soligt Malaga. Lite vilsen och nervös gick jag till bagagebandet och såg mig febrilt om efter den andra volontären som jag hade fått veta skulle vara på samma plan, som förövrigt hade det charmerande namnet Caroline! När jag såg att det var ännu en tjej som satt kvar med sitt bagage slog vi följe och väntade in en annan volontär som skulle komma en halvtimme senare. Men istället för att en till tjej satt kvar vid väskorna såg vi en ensam, liten, brunhårig tjej som gick iväg med sitt bagage och tog upp ett papper som var väldigt lika mina egna SOS-papper. Detta ledde till en liten rusch efter henne med packning och bagage och en klapp på axeln på denna Sofia som vi fick veta att hon hette. Hon skulle också till SOS och hade varit där i mars-april förra året. Efter presentationer och lite småprat mötte vi upp ett engelskt par som skjutsade oss till en affär där vi köpte mat till en vecka för att sedan äntligen åka till volontärhuset. Där mötte vi upp en tjej vid namn Anna som har varit här sen december (en riktig eldsjäl!) som direkt tog oss ut en liten runda med de fyra återstående hundar som inte hade varit ute på sista promenaden. Kändes härligt att gå i värmen med nya vänner och hundar!

 

Allt känns nytt och pirrigt! Det finns så mycket att lära sig! Vi fick reda på att vi tydligen ska flytta härifrån till ett annat boende. Detta skulle ha skett i måndags men eftersom kennlarna där hundarna vistas när inte vi jobbar med dom är trasiga. Därför har vi ett projekt här framöver en vecka eller två, utöver jobbet med hundarna. Dock känns det kul att få vara med i starten på något nytt, då man har koll redan från början!

 

Imorgon ska jag och Oscar, som har varit här sedan mars, åka till det nya huset och jobba med de nio hundarna som redan har flyttat dit. Det känns riktigt spännande! Jag ska försöka ta lite bilder imorgon så ni får en bild på hur jag har det!

 

Hoppas alla har det bra det hemma, jag saknar er redan!