carolinaochhundarna.blogg.se

Idag var en sådan förmiddag där gränsen för mitt tålamod fick tänjas rejält, vilket gick sådär. Jag plågades av en ständig huvudvärk, förmodligen av brist på vatten och för första gången fick jag en riktig kräkreflex av att skopa ner bajs i soptunnan, något som förmodligen såg ganska komiskt ut från en utomståendes perspektiv. Under promenaderna misstänkte jag att mina armar förmodligen förlänges ett antal millimeter per runda med dragande hundar, vilket i sin tur skulle göra att jag skulle se ut något som liknade en zombie med armarna hängandes på ett onaturligt sätt efter sidorna efter passets slut. Möjligen stämde min teori om armarna inte, men jag var i alla fall mer zombieliknande i bilen hem än dit, med kläder och lemmar täckta med smuts och bajs. Incidenten med att bli omkulldragen i en stor grussluttning minskade varken min hygien eller irritation.

 

Efter promenaderna fick jag tid att lugna ner mig lite till de rytmiska rutinerna att städa alla kennlar och sedan kunna sitta ner ett tag och gosa med hundarna. Man får tänka att allt vi gör leder till en bättre livskvalité för vovvarna, och jag skulle nog också springa omkring maniskt om jag inte fick utlopp för att den energi instängd i min kropp, vilket tillhör de här hundarnas vardag, speciellt på SOS2 där de bara får komma ut och får sällskap två gånger per dag. Då får man väl överse med hoppande, dragande och skällande hundar, det är bara vissa få dagar det tar knäcken på en!