KÄR OCH LYCKLIG
Ja, det vet ju försäg de flesta att jag har varit de senaste två månaderna. Men jag tycker bara att det är rättvist att få vänsterprassla lite nu när man är borta från sin pojkvän under hela 26 dagar. Jag har därför skaffat mig en substitut, en som jag till och med får pussar av. Hon heter Sasha. Ni har förmodligen sett hennes namn här tidigare i bloggen men jag tänkte berätta lite mer om henne och varför hon snabbt har blivit min favorit!
Sasha är född i maj 2011, alltså är hon lite mer än två år gammal. Hon är förmodligen någon blandning av Amstaff, Stafford Terrier eller liknande, något som kan få folk att ha förutfattade meningar om henne.
Tills hon var tio månader gammal bodde hon hos ett ungt par här i Spanien. När det tog slut mellan dessa två tog mannen ut sin frustration på Sasha genom att misshandla henne. Tillslut lyckades kvinnan få bort henne från mannen, men då hon inte kunde behålla henne själv kontaktade hon SOS som tog sig an henne.
Vad jag har förstått har Sasha haft en resa tillbaka till att kunna lite på människor och idag är hon världens goaste hund. Så fort man går in i kenneln till henne överröser hon en med pussar och söker efter kärlek och klappar. Ibland finns en viss osäkerhet för vissa andra hundar då hon aldrig riktigt kunnat utveckla sin kunskap om hennes arts signaler och språk. Just nu bor hon med Elvis, som ser ut lite som hon själv, och det funkar hur bra som helst. Vissa vovvar går bra och vissa inte, och jag önskar att jag visste varför. Förhoppningsvis lär jag mig lite mer om det under dessa veckor.
I morse, i slutet av förmiddagspasset bestämde jag mig för att ta ut Sasha och Elvis på en långpromenad, som morgonens sista promenad. Detta ledde till att jag hade mitt mest lyckliga ögonblick hittills under mina åtta dagar här på SOS. Vilken jäkla hund! Mestadels av tiden kollar hon upp på mig för att söka kontakt, drar aldrig i kopplet, och lyssnar på nästan allt man säger. I mitten av promenaden kunde jag till och med släppa henne lös, och vilken lycka! Hon påminde mig lite om min egen hund Selma och hennes beteende, som jag under de här dagarna påmints om hur otroligt mycket jag värderar och uppskattar.
I morse, i slutet av förmiddagspasset bestämde jag mig för att ta ut Sasha och Elvis på en långpromenad, som morgonens sista promenad. Detta ledde till att jag hade mitt mest lyckliga ögonblick hittills under mina åtta dagar här på SOS. Vilken jäkla hund! Mestadels av tiden kollar hon upp på mig för att söka kontakt, drar aldrig i kopplet, och lyssnar på nästan allt man säger. I mitten av promenaden kunde jag till och med släppa henne lös, och vilken lycka! Hon påminde mig lite om min egen hund Selma och hennes beteende, som jag under de här dagarna påmints om hur otroligt mycket jag värderar och uppskattar.
Sasha har all potential i världen att bli en helt otroligt grym hund (än vad hon är nu såklart!), bara hon får någon med kunskap, tålamod, vilja och energi att ha en sprallig hund som har en önskan att behaga alla människor som vill lära henne något, och snabbt går det dessutom!
Det här uttycket får man jämt och ständigt från denna underbara hund, som trånar efter kontakt!
Om ni ser i slutet av kopplet så sitter det en munkorg där. Det finns på både Elvis och Sasha bara för "syns skull", för att folk ska bli lugnade när de ser oss gå med dessa två. Hela grejen ger mig rysningar!
Här är Sashas kennelkompis Elvis!
Om inte mamma hade satt dödsstraff på att ta hem en hund härifrån, skulle jag ha köpt henne här och nu. Utan tvekan. Men istället berättar jag lite för er om min andra kärlek, för att ge henne möjligheten att få ett bra hem, något som hon förtjänar! Så om du känner något som helst intresse för min favorittjej, kika in på hennes profil på SOS hemsida, här har du den: http://www.sos-animals.se/products.asp?r_id=97164
Kram från mig!
